Greta fortsätter att bara vilja ha livets goda. Bland Elsas leksaksmat är det vaniljglasstruten som är mest poppis hos Grejt. Såklart.

När Elsa skulle till dagis idag var det mycket viktigt att det var jag och hon som åkte - inte pappa. Pappan ska nämligen en sväng till doktorn om några timmar vilket såklart Elsan snappat upp. Om pappan skulle följa med henne till dagis fanns ju en uppenbar risk att hon skulle få ta omvägen via doktorn, något hon inte ville.
- Jag inte gå till doktorn nu! Jag har inte ont i magen...!



Grejt myser.

Tänkte att ni ville veta vad vi äter till middag idag. Ja just det - chips! Best dinner ever.

Gårdagen var mycket trevlig men tjejerna var väl inte på det bästa tänkbara humöret på slutet av kvällen. Vi skyller på att de inte är vana att träffa folk längre. ;)

I dag fyller jag år, på riktigt. Vi firade visserligen igår men det har firats idag med. Toppen. :) Elsa frågade hur gammal jag var och jag svarade 28. Efter en kort stund kom jag på att jag visst blir 27 och inte 28 och det tyckte Elsa var mycket lustigt. Mamma vet inte hur gammal mamma är, lät det. Sedan sade hon; sen du blir fyra år! Jag försökte förklara att jag redan varit fyra år och att jag är äldre än så. Det gick hon inte riktigt med på utan fortsatte säga att jag skulle bli fyra år sedan.

Fyra år. Så stor är Isak. Isak är väldigt stor, större och äldre än mamma till och med. Fyra år, mer än så kan man ju inte vara i Pelsis värld.


Smörsminkad (smöret är det godaste på mackan vilket syns speciellt bra på sista bilden).


Greta och "lilla hästen gubben" (som Elsa säger).

Snart kommer familjen Ulleråker hit, något vi verkligen ser fram emot. Det ska bli görsköj (som man säger därhemma i Värmland).

Kalle mår bättre idag igen. Det är lite varannandag-syndromet just nu för stackarn. Tjejerna mår prima. Lovely!!

Jag har inte ont i örat längre men har fått en släng av tinnitus och är i princip döv på det örat som öroninflammationen attackerade. Vore fruktansvärt om inte hörseln kommer tillbaka men det räknar jag kallt med att den gör snart. "Tinnitusen" eller "havsbruset" som jag hellre väljer att kalla den hoppas jag också bara är något temporärt. Jag är ganska säker på att det kommer att försvinna om en stund men annars så får man väl glädja sig åt att man har havet nära hela tiden. Inte illa. Istället för att lyssna på en snäcka så kan jag bara lyssna. Praktiskt. ;)


Gretch studerar elefanten som rör på snabeln och låter.


Efter en stunds iakttagelse gick hon till attack. Brutal liten tjej.


Ikväll är det melodifestivalen förresten!! Me like!

Mamma har inte förstått att jag har växt, hälsar Gretan. Hon satte på mig en alldeles för liten tröja en dag. Superkort och tight som tusan. Bytte bort den ganska fort.


Tight och kort tröja men lika glad för det.

---

Övrigt: Pelsis och Isak fick leka en stund idag. Mycket uppskattat fick jag höra (det var papporna och barnen som var iväg på en shoppingtur). Så härligt att de tokgillar varandra så mycket!

Vardagen varade i barampampaaaa - en dag. Kalle har fått hög feber och en fruktansvärd huvudvärk igen och nu har jag gått och blivit temporärt hörselskadad (fått öroninflammation). Nu fick även jag besöka läkaren, det var ju rättvist. Vi är verkligen stammisar på vårdcentralen (och akuten!). Jisses.

Över till något som inte är vardag utan lyx. Vi ska åka till Turkiet på en all inclusive-resa tillsammans med hela min familj i maj! Är inte det underbart? Jo, det är det!


Elsan och farmorn.

För några veckor sedan drömde jag en hemsk hemsk mardröm som jag har tänkt en del på sedan dess (tänkt en hel del på sånt redan innan den hemska mardrömmen, säkert därför jag drömde den) och i går blossade den upp i mina tankar igen efter att ha läst ett inlägg på en site om att knäppisar tar barn. Hursom, drömmen var såhär:

Jag, Elsa och Greta var på Willys och handlade. Greta sov i vagnen och Elsa gick bredvid mig. Plötsligt lyfte en man/kvinna i svart jacka upp Elsa och sprang iväg (här drömdes drömmen om flera gånger). Ibland rusade jag direkt efter och ropade till folk att titta till Greta så att ingen skulle ta henne och ibland slet jag upp Greta och sprang med henne i famnen och jagade mannen/kvinnan i den svarta jackan. Om jag sprang med Greta skulle jag hinna ifatt då? Var det Elsa de var ute efter eller var det en avledande manöver för att kunna sno Greta när jag sprang iväg eller ville de ta båda? Osv osv.

Usch, det där (att ett eller båda barnen skulle bli bortrövade) skulle verkligen vara det värsta som skulle kunna hända, värre än döden som kommer på andra plats. Ja, nu menar jag inte att jag på allvar tror att det skulle hända oss men det är en av alla nojor jag har. Det verkar som att vi, mammor och pappor, kommer på diverse ganska orealistiska saker att oroa oss för men det är väl så det är att ha barn antar jag. Jag tänker ofta på att folk snor barn till olika ändamål men risken är ju ytterst ytterst minimal. Våra grannars syskonbarn är försvunnen i Turkiet till exempel, det måste kännas så fruktansvärt att leva i ovisshet och inte veta vad som händer ens barn...

Bara så ni vet barn så kommer mamma alltid ha ett örnöga på er. Det kanske ni kommer att tycka är lite smått irriterande när ni är 45 men det kan inte hjälpas. ;)

Gretan och jag har dansat oss igenom lägenheten och Greta har tjutit av skratt. Dessutom har hon ätit en hel portion gröt vilket hon totalratat när hon var sjuk. Mamman är så nöjd med att ha sin lilla glada goa bäjbi här igen! Gladfisen är tillbaka!


Gretch äter mat. Mat med banan såklart. Hur äter man annars mat?

Verkligheten och vardagen har startat igen. Kalle är i skolan (han är inte helt frisk men känner att han inte kan vara därifrån mer) och Elsa är på dagis idag igen. Elsa har bara varit på sitt älskade dagis två dagar på två månader och har inte träffat något annat barn förutom Greta på två veckor. Fast hon verkar inte lida något av det utan har tyckt att det varit kul att leka med oss. Skönt att hon är så lättsam.

Ja, nu har vardagen dragit igång men Kalle sade att vinterkräksjukan går på dagis så nu lär vi ju åka på det också. Han kände att de inte kunde vända i dörren igen. Stackarn måste ju få gå på dagis så att hon inte helt kommer ifrån det så nu är det bara att hoppas på att vi klarar oss. Immunförsvaret är väl helt kasst kan jag tänka mig men det är ingen idé att oroa sig i förväg. Blir det så blir det så. Håll tummarna för att vi klarar oss!

I går när jag stod och diskade kom Elsa in i köket. Jag frågade då vem det var som tassade och smög omkring och undrade om det kunde vara en liten Elsa kanske. Elsa svarade "nej nej" varpå man skulle kunna tro att hon inte tassade och smög eller att det inte var hon. "Nej, jag är inte liten. Jag är stor. Mamma tog fel", fortsatte hon.

Såklart.



Inte liten - stor.


Liten.

Elsa gillar att skämta. Det absolut roligaste man kan skämta om är bajs. "Du/xx har bajsat på dig/sig" är redan en klassiker här hemma. Skönt att kiss- och bajshumorn kommer att hålla i sig många år här i familjen. ;)

Tittade för skojs skull upp hur mycket kort vi har tagit de senaste åren (Sandra, en mammakompis, hade det som fb-status så då var jag bara tvungen att kika hur vi hade det).

• Från juli 2007 - dec 2007 = 5600 bilder
• 2008 = 14 500 bilder
• 2009 = 18 000 bilder

Vi tar rätt mycket kort kan man sammanfatta det som.


En annan sak som just Sandra och jag pratade om var hur lätt det gick för henne och lilla Alfie att sluta amma. En kort stund senare brydde han sig inte alls om saker som kan påminna en liten bebis om att just amma. De badade till exempel kort därefter utan att han brydde sig det minsta. Jag har tänkt en del på det där på slutet och dragit paralleller till min lillskrutt. Nu har vi visserligen inte slutat amma än men när jag och Greta badade för en liten stund sedan försökte hon amma:
1. mitt knä
2. min underarm
3. min armbåge.

Otaliga gånger har hon försökt "hackspetsamma" min axel också. Vi räknar således med att det kommer att gå lika lätt för oss. :)



Ett av våra två troll.

Elsa avslutar var och varannan mening med "eller". "Har du badat, eller?", "har du feber, eller?". Låter himla sött. Tror att jag kan ha något med det hela att göra. Jag har nämligen upptäckt att jag är ett fan av det ordet.

Annars är något av det vanligaste Elsa säger "vart?" tätt följt av "var?", "vad?" och "vem?". Frågeord is da shit. Snart tillkommer nog "varför?".



Tänkar´n

---

Över till sjukdomssnack igen!

Vi måste framstå som Sveriges mest nojiga familj så som vi springer på akuten. Till vårt försvar vill jag säga att vi tänkt åka till vårdcentralen och har även gjort det i vissa fall men har blivit hänvisade till akuten. Och de på akuten har tagit alla åkommor på största allvar och tyckt att det varit bra att vi åkt in. Så, nu känns det lite bättre. ;)

Det känns som att alla är på bättringsvägen. Elsa känns helt frisk nu och är sitt gamla vanliga glada jag. Lite hosta har hon kvar men sådant brukar ju vara långdraget. Greta har verkligen blivit mycket piggare i dag (säkert mycket tack vare blandningen av ipren och alvedon som hon blev ordinerad) och har lekt och till och med skrattat mycket. När hon är frisk är hon ju nästan alltid glad och skrattar men nu när hon varit sjuk har hon inte dragit på smilbanden på hela tiden. Hemskt, fast skönt att hon är glad nu igen!!

Kalle är fortfarande lite hängig men är mycket mycket bättre! Så himla skönt! Farmorn och farfarn har dock blivit lite sjuka konstigt nog. Förstår inte hur de kan ha blivit smittade? ;)


Greta ur fokus men glad ändå!